Jag vill fram i mitt liv, jag vill att tiden ska gå snabbare. Jag vill kunna resa utan att fråga, jag vill ha kul. Det känns som att allt bara blir värre för varje dag som går. Jag vill känna den känslan som alla lyckliga människor känner. Jag önskar att jag var den som inte brydde mig vad folk tycker och tänker om mig. Men det är svårare än vad ni tror. Helt ärligt så vill jag bara vara en av de som har självförtroendet, tro på mig själv och sluta vara så feg. Jag önskar att man kunde välja hur man skulle se ut, hur livet skulle vara innan man kom till världen. Jag skulle vilja veta hur jag skulle ha varit ifall jag hade en jag saknar i mitt liv. Den jag kunde se upp till eller  som skulle ha skyddat mig i livet. Jag saknar den rollen, känns konstigt att skriva om det. Men ibland kommer den frågan alltid upp, undra hur det skulle ha varit om han skulle varit med i bilden? Hade jag hamnat här då? Skulle jag ha de vännerna? Hur skulle jag vara som person? Hade jag varit som nu? Många frågor som dyker upp, som jag vill ha svar på. Önskar att någon kunde svara på de frågorna. 

Tro inte nu att jag INTE tror på Gud, jag tror på honom. Men är det inte hans uppgift att få folk må bra, vara lycklig och allt det goda? Men varför finns det så mycket orättvisor? Den frågan är ganska känslig, tänker inte gå längre. Men jag önskade bara att jag kunde ha varit en av de. Jag tackar honom för att min mamma är just min och att han har gett mig min lille bror som betyder världen för mig. De två människorna vet inte jag vad jag skulle gjort utan. De är något jag aldrig vill förlora. Jag skulle vilja dö före för att jag skulle aldrig klara mig utan de. Tanken gör mig gråtfärdig. Sånt här dumheter dyker alltid upp när jag har tråkigt, trött för att jag har sovit för lite eller att jag stör mig på något. Jag orkar inte mer, jag vet hur jag är. Jag är dålig på att bråka med folk, undviker det oftast för att jag vill verkligen inte göra någon ledsen eller arg. Ifall jag är arg på någon för söker jag hålla det för mig själv, försöker inte reda ut det med personen. Jag vet vad jag gör, jag är inte dum i huvudet. Men ibland blir det för mycket att jag bara stänger in mig i hemmet och ignorerar alla utanför. Jag försöker få alla glada när de är med mig, jag försöker göra det rätta. Ingen är perfekt eller hur? Men ibland vill man vara en bra person för att få bra ryckte och att alla ska tycka om en. Alla gillar olika, vissa klickar man inte med eller så blir de dina vänner och accepterar dig som du är, och det är de man ska hålla sig hårt i. Jag skulle vilja se mig själv som en 25 åring, hur jag ser ut då, vad jag jobbar med... allt sånt man gör när man är så gammal. Nu babblar jag bara om allt möjligt, skriver vad jag exakt tänker på. Ber om ursäkt till er ifall jag gjort något fel, hoppas ni inte gillar mig mindre eller fattat fel uppfattning. Imorn börjar en ny vecka, ny dag och nya tag. Le mot  dem du möter för känslan när de ler tillbaka mot dig, den känslan är obeskrivlig. ♥